Forsta dagen
Vaknade av bönerop klockan fyra. Folk samlades på däck bredvid oss för att be. Jag somnade om. Den engelska hjälparbetaren med den colombianska flickvännen sov bredvid mig på golvet, på var sin bänk sov Mattias och Dimitris, den ena utan underlag och den andra utan sovsäck.
På morgonen insåg vi att vi har tappat kontakten med det andra skeppet. Satellittelefonen ringer men ingen tar upp det. Så har det varit från ungefär mittnatt. Cypern har bestämt att ingen båt för åka från dess hamnar och att ingen utländsk båt får närma sig mer än 24 sjömil från dess kust. Det betyder att alla viktiga personer som satt på Cypern för att åka med sista sträckan får svårt att komma med. Det tyder på tillslag. Victoria, Mehmed och Henning är på Cypern.
Här på båten saknar vi mötesplats. Det är svårt att försvara tomma stolar. Men vi behöver något slags sambandscentral. Bara en av oss får behålla presskortet och Mattias måste få tillgång till pressrummet, så min funktion blir att sitta och vänta. Inte bra på det.
Tänker: Dror kanske bara sover. De kan inte gärna gått så långt in på internationellt vatten och tagit dem. Eller så har de interfererat telefonen. Varför gör Cypern detta? Finns det någon möjlighet att komma förbi dem, till exempel i små båtar? Och vad tänker Israel göra?
====
Saker loser sig. Sofia svarar. Vi far ater tillgang till internet. Israel annonserar att de tanker interceptera oss om tre timmar. Alla rykten sprider sig som eld.
Lubna, representanten från Free Gaza, säger att de kommer att ta oss och ge oss två val. Antingen undertecknar vi papper på att vi går med på att deporteras, eller så väljer vi att få vårt fall prövat av israelisk domstol. Hon vill att vi ska vägra deporteras så att de tvingas pröva fallen i domstol. Men vare sig vi går med på att deporteras eller om fallet prövas i domstol tvingas vi underkasta oss en auktoritet som vi inte erkänner. Att kastas ut från Israel är ju ingenting vi egentligen vill vägra. Vi blir ju tagna dit mot vår vilja och har inget intresse av att uppehålla oss där.
Hej jag vill bara säga att jag är väldigt glad att ni gör de ni gör och hoppas att ni kommer att lyckas vi Hejjar på er :)
Vi hejar på er! Media i Sv rapporterar intresserat & indirekt positivt med hjälp av Cecilia Uddén. Carl Bildt uttalar sitt stöd i form av att han "utgår från" att både konvojen och det israeliska mottagandet blir fredligt. Israel säger att de inte kan vinna det här PR-mässigt - nej just det!! :-)
Vi följer er här från Sverige och är ständigt med er i tankarna. All solidaritet från Göteborg!
