eddamanga

Yesterday we met with the other passengers. Hundreds of people united in the will not to leave the people of Gaza alone. It gave me joy to sense so much love and determination. The Turkish organization is impressive. I was trying to imagine how it must be to coordinate all these people with so many different needs and expectations comparing it with the work it takes us to coordinate the little Swedish group. Nalan, the Turkish coordinator, is a very small woman with a great sense of humour and nerves of steel. When I first saw her I thought that she looks as I use to imagine Teresa of Avila both in her looks and in her way to be at the same time flexible to circumstance, firmly determined, sweet and discreet.

There are always very different reasons why people do what they do. Yesterday I talked for instance to Ken O’Keefe who has tried to leave his American citizenship since many years in support of Hawaii’s right to self-determination, but the United States refuses and keeps sending new passports to him. To contribute to break the Gaza siege is for him to support people’s right to self-determination.

Many of the passengers of this boat come from Muslim countries: Indonesia, Algeria, Malaysia, Morocco, Egypt, Kuwait and Turkey of course. There is also a Catholic archbishop. It seems to me that religious belief is especially effective in uniting diverse wills and structuring action. Perhaps this is one of the reasons why in our post-political world Islamism is perceived as so threatening. It is also represented as being less “tolerant” than modern liberalism. I wouldn’t be so sure. The president of IHH-The Foundation for Human Rights and Freedoms and Humanitarian Relief, which is a Muslim organization talked yesterday to all of us, reminding the Muslim passengers that there will be people from different religions and people who don’t believe in God on the boat and that our action is a humanitarian action not a Muslim one. What we have in common is concern for the situation for the people in Gaza. And that this is our point of departure when we embark on this boat. He also made it clear that it is not our intention to support or take sides for Hamas. We all showed our agreement with his words in different vogues as the translations came.

Today I read an interview by Cecilia Uddén in which an Israeli official says that this is a “Hamas-led operation”. That is a blunt lie. Among the citizens of the world that act in solidarity with Gaza’s people there are certainly Muslims. All Muslims are not Hamas. That is only true in the minds of Islamofobs.

Some friends have requested that we write in English so we will do that. (And sometimes we will write some things in Spanish too).

We are in Antalya now, waiting for our Ship that is coming from Istanbul. There are still some details to be arranged, not least with our phone and internet connection onboard. Otherwise we are ready and eager to depart.

Antalya is a beautiful city which was founded as a seaport in the 2nd century BC by Attalus II, a king of Pergamum. The old city reminds us of Cartagena de Indias, a city in Colombia’s Atlantic coast from where we have pleasant memories.

At breakfast we discussed the idea, common among the right wing pro-Israel zealots, that Ship to Gaza and Freedom flotilla wants to destroy Israel. It is so bizarre! On the contrary, the struggle for human dignity for Palestinians is a struggle for all human dignity. It includes a dream of a future for Israel when it will be a political system grounded on a democratic constitution and a free political life instead for an ethnocratic war machine ruled by state of exception.

Cartagena de Indias and other charming cities on the Colombian coast witness of the harm that this violent and unjust military regime is doing to the Israeli youth. After three years military service they are no more than shades of human beings, desperately trying to have fun in a country where the addiction to drugs they acquire during military service is cheap to maintain. One cannot build a good society on the ground of oppression on others.

Lite sorgligt tycker Mattias att det är att inte befinna sig på den svenska lastbåten som åker snart. Han var ju med om att välja den, inspektera den och köpa den och har under alla dessa turer utvecklat starka band till Dror, som han saknar, och en hjärtlig vänskap med de grekiska kamraterna som han tycker har precis rätt förhållande till god mat och gott vin. Livsglada människor med lång politisk erfarenhet. Många av dem var med i motståndsrörelsen under diktaturen och det uppror som slutligen fällde juntan.

På gatorna i Aten är kampviljan fortfarande påtaglig. Affischer pryder väggarna och möten och storstrejker mot de politiker som vill använda det arbetande folkets löner och pensioner för att betala den kris eliten försatt landet i äger rum varje dag. Ändå finns solidariteten med palestiniernas kamp för självbestämmande och mänsklig värdighet. Hamnarbetarna gjorde till exempel undantag för Ship to Gaza, som de adopterat, både när det gällde att leverera varor och att lasta fartyget.

Grekland är ett litet land och har gått igenom både ockupation och diktatur under den nära historien. Men det historiska minnet sträcker sig längre bakåt i historien. I de överfyllda bokhyllorna i aktivisternas hem såg Mattias inte bara socialismens klassiker utan också de grekiska och arabiska filosoferna. Här vet man tydligen att araberna inte endast passivt förmedlade antikens tänkare till det såkallade väst utan de läses som viktiga författare i sin egen rätt. I den grekiska och arabiska historien möter vi många århundraden då Medelhavet inte var en gräns utan en viktig förbindelseled. 

Känslan att Medelhavet är fritt och att de inte tänker acceptera att en nykomling skall få bestämma var greker skall få färdas i det hav man har seglat i under årtusenden bidrar till den grekiska Ship to Gazas beslutsamhet: ingen stoppar Odysseus. Något liknande finns kanske närvarande även hos den turkiska organisationen i vars båt vi åker. Det är ju ändå fantastiskt att Freedom flotilla förenar turkar och greker i en gemensam politisk aktion. Och det är bra att det finns folk från de olika organisationerna i koalitionen på varje båt för att ytterligare bryta mot nationella imaginära gränser och stärka banden mellan båtarna för en samordnad och enad aktion.

Edda och Mattias

Medelhavet ar turkos här vid kanten, där vi förbereder oss. Israelsupportarna för en förvirrad juridisk diskussion där de plötsligt försöker åberopa Osloavtalet. De är otroliga! Osloavtalet stipulerade inte att Israel har rätt att i ett urskiljningslöst angreppskrig mot palestinska civila mål totalförstöra hela infrakstrukturen, elverket, vattenssystemet, avloppen, industrierna, hantverksstädera, skolorna, sjukhusen, bostäderna och sedan vägra palestinierna att importera medel till återuppbyggnad och aktivt förhindra FN, Oxfam, Sida och andra internationella hjälporganisationer att bidra till återuppbyggnaden.

Men vi gläds åt att den israeliska vänster kvicknat till liv. Första majdemonstrationen i år var den största på årtionden och nu strömmar stöduttalanden för Freedom Flotilla från många israeliska vänster- och fredsorganisationer och man förbereder sig för att agera om den israeliska militärmakten försöker angripa den fredliga aktionen med våld.