Faith and courage

First today I considered myself strong enough to see the Lara Lee's footage. That was difficult. Made me cry. I remember the man who said to me at four o'clock that nothing was about to happen, just the morning prayer. The peace and the determination in his face.

I see for the first time how people were praying to their God when the attack started, and that there were a few with peace of heart enough to finnish their prayers before taking their places at the defense. I am not a believer, but that was what I saw, that night in the face of the vigilant outside: superhuman courage and peace of heart.

People here are disgusted by the talk about shahids, martyrs, that was uttered at the burial in Istanbul. Yet it is a human thing to try to make sense of death, especially when it is violent and unjust. Secular as I am, I say that they are my heroes. Armed only with love and faith, meeting the elite commandos of the Israeli army who were playing their usual game: assaulting defenseless people from a distance, disproportionately armed (or armed proportionately to the unjustice of their cause), murdering, sawing fear and terror, lying systematically, fearing the least resistance, using sharp ammunition out of fear to be beaten, out of fear of meeting their own violence on their own bodies, fearing their humanity. It's not only that their cowardice makes them lethal, they try then to compensate it by humiliating their victims. By humiliating us when we sit on our knees wearing handcuffs. And even then they are fearful. Fearful of themselves, I think. They are suspicious of everything, and don't trust anything because they think we are the same as them. That if we could we would do the same things to them, that like everything they say, everyting we say is a lie. But it is not. We have nothing to hide, we don't fear the truth and because of that we don't fear our fate. We can endure their violence and their humiliations and yet keep our humanity.

I can look you straight in your eyes, soldiers. I am not ashamed. You cover your face. And still you cannot stand my look. It is a provocation to you. When I look in your eyes, silently, I am like a mirror. And I see your shame. You know. And you know that I know. Why did you participate in this? Still you can try to be brave, and try to safe your humanity. You are young. You can relearn truth, justice and love.

Look at this film. Try to see. Is this the "enemy" that you have constructed in your head? Try to listen. Civilians, who struggle for an unjustly sieged population, waiting for an attack that shouldn't have taken place. We were not harming you. In fact we are trying to save you from the psychotic world which you inhabit.


Some women from Lebanon are preparing themselves to go with a ship to Gaza with cancer medicins. The Israeli try to prevent it associating their mission with Hizbollah - who have declared they have nothing to do with it. They state at the United Nations that the reserve for themselves the right to enforce the naval blockade on Gaza. As if it was lawful. They also say that they consider this ship to be different and will be treated differently because it comes from a "enemy state".

Meanwhile in Stockholm warships await the celebration of the wedding of the crown princess tomorrow. I felt uneasy when I saw them, and reacted strongly to the sound of helicopters. Then I noticed that I was talking to myself, reproducing time and again the conversation with the clerk who made me sign the deportation order. I corrected some of my expressions from when we really met and I was very tired, angry and insecure. I was telling her all I really wanted to tell her.

Akvatisk demonstration

Det verkar som att blockaden kollapsar. Men jag har fått den här bilden i huvudet om hur folk runt om i världen tar med sig sina båtar och demonstrerar om rätten till de fria haven, hur nästa konvoj skyddas av mängder med båtar av alla storlekar som fredligt demonstrerar att internationellt vatten är inte de laglösa staternas jurisdiktion där de kan upprätta hemliga fängelser och tortera folk, eller kidnappa fredliga aktivister och behandla dem som terrorister, utan det som finns kvar av det gemensamma. Den globala befolkningens gemensamma tillgång.

Demonstration in Gothenburg

Somebody has filmed my speech at the demonstration in Gothenburg the day after arrival and translated parts of it. I had just been to the police and was surprised by the way they took it.


The Clandestino talks this year have revolved around the theme of "Border Reverb". It has been mostly the people from Goldsmiths who have been presenting things and attending. The big names this occassion were Gayatri Spivak and Eyal Weizman who held a lecture on "Forensic Architecture Only the criminal can solve the crime" last Wensday. He came to me after his lecture and he said: Först of all I want to thank you for what you did. As an Israeli I thank you. Secondly I ask you to do it again.

Mattias and I will talk about our experiences in the Mavi Marmara today at the "Hey It's Enrico Pallazo" at Banehagsga 1. Late yestarday we discussed what we would say. Slowly we are starting to analyze what this means in terms of power-relations and global politics. Both of us recognize in the people of the boat something of what we abstractly comprehend of the concept of multitude. This is not a political act of a Nationalist project as the classic anti-colonialism was. It is not, or not just, a demand for inclusion into the civic rights of at democratic state as many of the citizen's movements of the 60s and 70s where formulated. This is not an anti-capitalist critique seeking a systemic shift. This is biopolitical politics. Must be further developed. We may start today to think more deeply, at Clandestino.

Lubna is out of prison!

She has described her experiences in an article in electronic intifada.

Memories and the future

I have been repeating the same story again and again to every journalist I have met. Most of them ask the same questions and get the same answers. But when I try to write for myself I keep remembering odd things. I remeber the quiet Sunday evening and the smell of grilled meat. I remember me packing my things as if we were to go. Me asking people to give me their phone numbers. We knew that something could happen. But even the little phonebook with the info of my new friends was taken away from me. In jail I had no numbers, old or new. I remember trying to remember my daugther's cellphone which is programmed in the cellphone they took. I tried very hard to recall it in case I was given the opportunity to call home. But I was never given the opportunity. Nor did I remember the number. I remember many other things, and I will write about them in an article to the newspaper were I use to write. But now I am more concerned about the future.

I have heard that there are plans to go again with 50 boats in two months. I imagine a civil demonstration of thousand boats following the humanitarian mission on the Meditteranean. The people of the world peacefully showing the way to peace and freedom. Everybody taking their boats and following along. It would be fantastic!

But I have also heard that Iran has announced that they will send their navy. What can we say? At this moment of international politics that is a catastrophy which will risk everything.  Iran proclaims what they want. Personally I had rather had UN protection.

People around the world contact me to ask what they can do. I think Freedom flotilla will arrange for a new expedition and then much work will be needed during the next months. Look at the coalition partners homepages. There will be information as to what is needed.

Gracias, tack, thank you

Queridos amigos, kära vänner, dear friends,
Ahora que la atención de los medios está disminuyendo y por fin he podido dormir tranquilamente me siento a enviarles un mensaje de cariño y de gracias a todos los que han estado preocupados y a todos los que han ayudado a presionar por nuestra libertad. Para mi la gran enseñanza de estos días es que el amor de los seres humanos es más fuerte que cualquier poder militar y que cuando logramos conectarnos con nuestra humanidad logramos cosas que parecen increíbles en los tiempos en que nos encontramos desensibilizados por la cotidianidad y le dejamos la responsabilidad de las cosas al sistema. Hoy creo que hasta la opresión de los palestinos tiene un fin y ese fin está en nuestras manos. Así que gracias por su amor y por su apoyo y unámonos para construir un mejor futuro.
Nu när mediahysterin lagt sig och efter min första hela natts sömn vill jag skicka ett meddelande av kärlek och tacksamhet till alla er som har varit bekymrade och som har hjälpt till att pressa för att vi skulle återfå vår frihet. Den stora lärdomen jag har gjort under de mycket intensiva dagarna på Mavi Marmara är att människors kärlek till varandra och till rättvisan är starkare än vilken militärmakt somhelst. När vi får kontakt med vår mänsklighet kan vi uppnå saker som tycks otroliga under de tiderna då vi gör oss okänsliga och stänger in oss i normalitetens vardag och lämnar över ansvaret för sakernas tillstånd till systemet. Idag tror jag att till och med förtrycket mot palestinierna har ett slut och att detta slut är i våra händer. Så tack för er kärlek och för ert stöd och låt oss förenas i byggandet av en bättre framtid.
Now that all media attention is calming down and after my first night sleep I want to send you a message av love and gratitude. Thanks to you all who have been preoccupied and have acted in support of us and to demand our release. What I have learned of all this is that people's love is stronger that military might. When we allow ourselves to be sensitive to our humanity we can do things that in times when we are desensibilized by normality and when we pretend that responsibility is not ours would be unthinkable. Today I think that even the oppression suffered by Palestinians will come to an end, and that this end is in our hands. So thanks for your love and support and let us unite in the construction of a better world.


BROTTSTID Sändag 2010-05-30 kl 04:10 t.o.m. 2010-06-03 kl 10
BROTT/HÄNDELSE Olaga frihetsberövande. Stöld
Manga Otálora Edda
Mä kom till polisen, GbgCity och hon ville göra en anmälan om Olaga frihetsberövande och Stöld.
Den Israeliska staten har fört bort, spärrat in och för övrigt berövat mä hennes frihet och därmed har de begått Olaga frihetsberövande.
Företrädare för den Israeliska staten har också beslagtagit (stulit) mä tillhörigheter (se godslista) utan hennes medgivande.
Mä ingick i en hjälpsändningskonvoj med slutdestination Gaza hamn. Fartyget mä befann sig på ingick som ett av totalt sex fartyg i konvojen. På internationellt vatten ca 80 sjömil från den Israeliska sjögränsen blev konvojen överfallen och aktivister/besättning tillfångatagna av elitförband eskorterade av den israeliska flottan. Alla sex fartygen med besättning/personal tvingades medfölja till Ashdod, en israelisk hamn. På hamnområdet fördes aktivisterna/besättningen till en tältanläggning där de tvingades underteckna ett dokument som innebar bl. a. att de flesta aktivisterna accepterade att bli deporterade p.g.a. att de kommit illegalt in i Israel. Aktivisterna/besättningen blev sedan bussade till ett fängelse i Israel där de tillbringade drygt 1 dygn i fångeskap.
Efter påtryckningar från Turkiet och andra stater bussades samtliga aktivister/besättningen till flygplatsen i Tel Aviv. Samtliga aktivister/besättningen flögs till Istanbul i Turkiet, och därifrån till respektive hemländer.
Mä blev också bestulen på div ägodelar såsom laptop, mobiltelefon, en videokamera, en plånbok med 2 visakort (Nordea och Handelsbanken), ID (posten), passerkort till Museion i Gbg, passerkort till Uppsala Universitet, 3 stycken nyckelknipor med totalt 19 nycklar, plånbok med lånekort, Göteborgs universitetsbibliotek, Uppsala universitetsbibliotek samt stadsbiblioteken i Göteborg och Stockholm, diverse medlemskort, pendlarkort Sthlm-Uppsala, Västtrafikkort, Sthlmstrafiken, pärlhalsband av odlade pärlor, sattelittelefon, samtliga kläder och personliga artiklar såsom smink, hudvårdsprodukter mm. Gympakort på Friskis och Svettis i Gbg.
Mä yrkar ersättning med ett belopp som preciseras vid ett senare tillfälle
Mä har som önskemål att åklagare för ersättningstalan mot den Israeliska staten vid domstolsförhandling
Mä kommer att tillskriva den svenska regeringen och utrikesdepartementet och framföra önskemål om att regeringen/utrikesdepartementet reagerar och agerar mot staten Israel.

Talet i Malmö

Jag vill tacka alla som vakade över oss här på torget i tre dygn och alla i Sverige och i andra länder som gick ut på gatan när vi blivit tagna i måndags. Era ord, era handlingar och er kärlek skyddade oss.

Mot en laglös militärmakt beväpnad till tänderna, mot hundratals soldater tränade att döda och med order att atackera som brottslingar vårt tillfälliga hem maskerade och under skydd av mörkret finns det endast en makt starkare än dagsljus: människors kärlek.

Kärlek till den andra (som det är viktigt att förstå måste få vara annan, men skulle alltid kunnat vara jag)
Kärlek till sanningen
Kärlek till rättvisan
Kärlek till en värld som ännu inte är född

Vad vi blev utsatta för är obegripligt, oförsvarligt och oacceptabelt. Det är ett tydligt exempel på att i den värld vi lever i Israel beter sig som om landet stod över lagen, dvs. på ett kriminellt sätt samtidigt som det för ansprål på att vara en demokratisk stat, hemmahörande i den internationella gemenskapen. Det är viktigt att komma ihåg att allt de gjorde mot oss, inklusive att anklaga oss för inbillade brott och förstöra och stjäla våra tillhörigheter inte är en isolerad företeelse utan det är samma saker som de gör mot Gazaborna dag efter dag efter dag.

När jag gick till polisen igår och berättade vad jag hade utsatts för kom polisen fram till att jag varit utsatt för olaga frihetsberövande och stöld. Väpnad stöld. Polisen skrev in att den israeliska staten är förövaren.

Vårt juridiska system är inte anpassad efter en sådan möjlighet. Vi kan inte utreda brott som begåtts av en stat utanför svenskt territorium även om det gäller de egna medborgarna. Men det finns länder som efter andra världskriget öppnade utrymme för att kunna behandla sådana fall: Spanien, Belgien, Tyskland.

Vi kommer att öppna processer mot staten Israel inför alla möjliga instanser och för alla brott som har begåtts. Det är ett av målen med vår aktion att reaktivera den internationella rätten och på detta sätt se till att Gazaborna inte fortsätter att bli utlämnade till laglöshet.

Vi förlorade modiga människor som vågade tro och var beredda att ta sitt ansvar för den värld vi lever i. Vi förlorade våra saker. Vi blev fråntagna rätten att färdas fritt in i Israel vilket för en del av oss betyder att förlora rätten att återse våra familjer. Och förutom de officiellt erkända dödsfallen finns det också de försvunna.

Men vi har ändå vunnit. Vi har vunnit stora framgångar i vår kamp mot belägringen av Gaza.

Det här är bara en liten omväg. De kunde ta våra sex båtar. De kunde ta Rachel Corrie. Men en dag kommer blockaden att hävas. Och jag tror att den dagen är nära.

Gazaborna: det här betyder inte att vi kunde bli stoppade. Vi kan inte bli stoppade. Vi kommer till er, vi är på väg.

Letter to the Israel soldiers

You know that what you do is not right. I could see it in your eyes when you had us hostages. You know as well as I that it is proper to wrongdoers to fear daylight and to feel a need to hide their faces.

I know that you are almost children. So did you look to me. Children playing with expensive toys. But it is time you start to act as adult women and men.

Reflect on your long historical experience of oppression. You have laws that reflect that experience. No Israeli soldier must obey orders that they know are against the law.

You will need courage, much more courage and determination than you need to kill and humiliate unarmed people. But you should know that there are people all around the world ready to support you. If you follow your conscience and take responsibility for your deeds. That is the only way to gain human dignity for yourself and that is the path to construct a better future for your country.

Don't be silent when you hear the official lies because you witnessed the truth.

Maybe you think you can lie to outsiders and still be true inside, that inside and outside are different realities with different ethics. But there is no such thing. Lies are lies and they always come together with injustice.

I ask you to fight for your humanity, to struggle for your country, t help to build a better world.

Make use of your right to disobey, don't let yourself be used as a tool of injustice and lawlessness.

Gaza, my love

There have been some delays. No need to bore you with details, suffice to say we were compelled to make a little detour for a intensive course on the kind of violence and humiliations you have been suffering for so long. In that way I felt closer to you, more deeply connected.

I think of you all the time. I long for you. And I am confident we will see each other soon. Not even the army of Israel can stop a love like the one I feel for you


My provisional cellphone

0046 703067452

I Sverige

Media är på här så ni vet allt vi det här laget. Jag berättar om allt med alla detaljer när jag kommer ner till Göteborg. Jag har ingen mobil längre utan ni kan nå mig på hemtelefonen 031 139072

hann inte skicka sista bloggen

dar det stod att 14 militarbatar akte i hog fart mot oss. Vı blev kıdnappade som ni vet. Och vi ar pa vag till Sverige nu efter att vi anmalt stold av alla vara saker

RSS 2.0